På sjukhuset.

I onsdags åkte vi hemifrån tidigt för att vara på sjukhuset kl 7:30. Mollys lilla näsa skulle bli av med sin körtel. Molly gick med på att bli undersökt och sedan kom en sköterska och tog hand om oss. Pappa och Olle väntade i väntryummet. Molly fick ta på sig sjukhuskläder, en vit liten rock i stl 100 och sedan gå in till nästa väntrum där hon skulle få lugnande medicin. Hon fick ligga på en sjukhussäng och snart började hon bli riktigt fnissig och skrattade åt allt möjligt. "Titta!!! jag har lååånga beeen!" och så skrattade hon. "Tittaaaa!! dom är kortaaa", fnissade hon och pekade påå sköterskorna som förberedde inför operationen. Molly fick två fina ringar, en med en fjäril och en med en blomma.
Sköterskorna tyckte att det var dags att rulla in henne medan hon var så här rolig, så då hamnade vi i operationssalen. Massa folk och en jätteglad / full Molly.
Framför henne bredde två stora kartor med klistermärken ut sig som hon fick välja mellan och all personal var fantastisk och uppmuntrande och väldigt pedagogisk. "Titta Molly, en nalle!" "skulle du vilja ha en sån?" "Jaaaa", log Molly, och under tiden fick hon sprutor i sina små armveck som hon inte kände eftersom vi tagit på emlaplåster innan vi åkte. Den andra sprutan tog inte eftersom de inte hittade ådran, så tillslut fick de söva henne med gas och hon fick en mask över munnen. det gick bra först, men efter en stund luktar gasen illa, så Molly krånglade och kämpade emot samtidigt som en läkare höll masken tätt mot hennes mun för att inte alla där inne skulle bli sömniga. Till slut sov hon och jag fick gå därifrån.

När allt var klart och Molly fortfarande sov kom läkaren och berättade om hur det hade gått. Det var en stor körtel bakom näsan som täppte till 80 - 90% av utrymmet där hon ska andas in, då det var i princip helt täppt. Vi var inte förvånade för vi kunde inte komma ihåg när vi sist hört henne andas genom näsan.

När Molly vaknade var pappa med henne. Hon var ynklig och gnällig och jättetrött. Efter ett tag gick jag in istället och Molly ville ha vatten. Efter att hon sovit en stund kunde hon tänka sig en glass och fick en vaniljglassbägare av samma sköterska som vi haft innan operationen. När klockan började närma sig 1400 började Molly kännas klar att lämna sjukhuset. Innan vi åkte provade Molly att andas in genom näsan. Det gick men det snörvlade lite. "jag är fortfarande snorig" konstaterade Molly. Ja, vi hade ju utlovat att hon skulle vara snorfri efter operationen, men så blev det ju inte riktigt två timmar efteråt:)