Olle bara växer...

man förstår att han har humor. han har lätt för att skratta, skrattar ofta högt och är alltid nöjd.
De sista dagarna har han börjat undersöka sina fötter, det är jobbigt, för man måste luta sig framåt, man har inte riktigt koll på balansen och magen är i vägen så det är lätt att man kräks om man precis har ätit och lutar sig lite för mycket:)

I förrgår var farmor och farfar här på kvällsmat. Olle satt hos farfar och plötsligt började olle som nästan aldrig skriker att skrika riktigt argt. Efter en stund ser vi att han samtidigt tittar mycket stint på sin napp som ligger några cm framför honom på bordet. han kan ju inte få tag på den, för öga/handkopplingen är inte riktigt på än, så han var helt enkelt jättefrustrerad! och arg! han ville ha sin napp liksom.

och det är ju också en ganska ny grej - han ser en sak, han vet vad den är till för och han vill ha den! charmigt och fantastiskt nu, värre om 2 år;)
Olle är underbar. Ofattbart att vi fick en så glad och nöjd pojk med så mycket humor!

Nu har Olle börjat sova bättre på dagarna. Ett tag sov han bara kortare stunder, men det var vid kanske 2,5 månad, när han inte trivdes att ligga i den gröna vagnen längre - lite för hög ljudvolym inomhus och kanske lite för hårt underlag för en sjuochetthalvtkilosbebis.
Sedan provade vi storsängen - där sov han längre. Nu när vi börjat använda åkpåsen i vagnen (den nygamla loppisinhandlade emmaljungan) så är det bara att gå runt huset, Olle somnar och så sover han i ca två timmar. Han står på altanen utanför vårt kontor/ateljé. Perfekt, för det rummet ligger så i huset att det inte blir iskallt där man är, men ändå hör man när han vaknar. Gosig och utsövd är han då!
Både igår och idag sov han tre sådana pass på dagen... nästan sex timmars dagslur!

Imorgon ska vi till öppna förskolan och senn får vi kompisar på besök allihop, för vi har träffat en familj som är av samma konstellation som vi - en jätterolig mamma, en snart treårig tjej och en bebispojk. Och så en jobbande pappa.

Vi sitter i soffan

och tittar på bamse och myser.
Molly kramar mig och säger "våran gosiga mammafis:)"

Blöjfri!! - äntligen:)

Efter att under ganska lång tid stått inför identitetsproblemet "är jag en bebis eller är jag stor?" har molly äntligen upptäckt det fina med att gå på pottan! och hon gör det frivilligt, utan att man måste hänga med och hon sköljer till och med pottan efter sig.

Idag tittade hon ner på "bajsköttbullarna" och sa: "jag tror dom har samling!"

En treårshjärna är verkligen magisk!

På sjukhuset.

I onsdags åkte vi hemifrån tidigt för att vara på sjukhuset kl 7:30. Mollys lilla näsa skulle bli av med sin körtel. Molly gick med på att bli undersökt och sedan kom en sköterska och tog hand om oss. Pappa och Olle väntade i väntryummet. Molly fick ta på sig sjukhuskläder, en vit liten rock i stl 100 och sedan gå in till nästa väntrum där hon skulle få lugnande medicin. Hon fick ligga på en sjukhussäng och snart började hon bli riktigt fnissig och skrattade åt allt möjligt. "Titta!!! jag har lååånga beeen!" och så skrattade hon. "Tittaaaa!! dom är kortaaa", fnissade hon och pekade påå sköterskorna som förberedde inför operationen. Molly fick två fina ringar, en med en fjäril och en med en blomma.
Sköterskorna tyckte att det var dags att rulla in henne medan hon var så här rolig, så då hamnade vi i operationssalen. Massa folk och en jätteglad / full Molly.
Framför henne bredde två stora kartor med klistermärken ut sig som hon fick välja mellan och all personal var fantastisk och uppmuntrande och väldigt pedagogisk. "Titta Molly, en nalle!" "skulle du vilja ha en sån?" "Jaaaa", log Molly, och under tiden fick hon sprutor i sina små armveck som hon inte kände eftersom vi tagit på emlaplåster innan vi åkte. Den andra sprutan tog inte eftersom de inte hittade ådran, så tillslut fick de söva henne med gas och hon fick en mask över munnen. det gick bra först, men efter en stund luktar gasen illa, så Molly krånglade och kämpade emot samtidigt som en läkare höll masken tätt mot hennes mun för att inte alla där inne skulle bli sömniga. Till slut sov hon och jag fick gå därifrån.

När allt var klart och Molly fortfarande sov kom läkaren och berättade om hur det hade gått. Det var en stor körtel bakom näsan som täppte till 80 - 90% av utrymmet där hon ska andas in, då det var i princip helt täppt. Vi var inte förvånade för vi kunde inte komma ihåg när vi sist hört henne andas genom näsan.

När Molly vaknade var pappa med henne. Hon var ynklig och gnällig och jättetrött. Efter ett tag gick jag in istället och Molly ville ha vatten. Efter att hon sovit en stund kunde hon tänka sig en glass och fick en vaniljglassbägare av samma sköterska som vi haft innan operationen. När klockan började närma sig 1400 började Molly kännas klar att lämna sjukhuset. Innan vi åkte provade Molly att andas in genom näsan. Det gick men det snörvlade lite. "jag är fortfarande snorig" konstaterade Molly. Ja, vi hade ju utlovat att hon skulle vara snorfri efter operationen, men så blev det ju inte riktigt två timmar efteråt:)

Äntligen ska Mollys snor försvinna!

Jo Molly har ju varit snorig sedan förra sommaren och nu har vi äntligen fått en tid för att skrapa bort körtlarna.
Inför detta leker vi att vi sätter på plåster, molly får en spruta, molly somnar, doktorn petar lite på näsan och molly vaknar och kan andas genom näsan.

Förhoppningsvis kommer hon vara mindre gnällig och trött om det nu är snoret och snarkandet som gör att hon inte blir riktigt utsövd om nätterna.

Imorgon ska Olle på bebismassage och 4-månaders kontroll! ska bli spännande att se viktuppgången! Olle är nämligen en rekordbebis i storlek:) vid 1,5 månad lade han sig en liten bit över den streckade linjen, vilket bara 0,5 % av alla bebisar gör, vid tre månader var han tillbaka på den streckade linjen och vägde då 8,4 kg. Lika mycket som Molly vägde när hon var 10 månader:) Vår stora bebis! Gosigt är det, men det börjar kännas i ryggen.
Efter det kommer mormor och följer med på minisimmet och då kan Olle följa med! Och kameran!

liten bilduppdatering